Saknar budskapet ... från en påvlig profet

DEN Den heliga fadern har missförståts mycket inte bara av den sekulära pressen utan också av några av hjorden. ^[1]jfr Benedictus och den nya världsordningen Vissa har skrivit till mig och menat att den här påven kanske är en "anti-påve" i kahootz med Antikrist! ^[2]jfr En svart påve? Hur snabbt springer några från trädgården!

Påven Benedikt XVI är inte kräver en central allsmäktig "global regering" - något han och påvarna före honom rent ut har fördömt (dvs socialism) ^[3]För andra citat från påvar om socialismen, jfr. www.tfp.org och www.americaneedsfatima.org —Men en global familj som sätter den mänskliga personen och dess okränkbara rättigheter och värdighet i centrum för all mänsklig utveckling i samhället. Låt oss vara absolut tydligt om detta:

Den stat som skulle tillhandahålla allt, absorbera allt i sig själv, skulle i slutändan bara bli en byråkrati som inte kunde garantera just det som den lidande personen - varje person - behöver: nämligen att älska personlig omtanke. Vi behöver inte en stat som reglerar och kontrollerar allt, utan en stat som, i enlighet med subsidiaritetsprincipen, generöst erkänner och stöder initiativ som härrör från olika sociala krafter och kombinerar spontanitet med närhet till dem i nöd. ... I slutändan maskerar påståendet att bara sociala strukturer gör välgörenhetsverk överflödiga en materialistisk uppfattning om människan: den felaktiga uppfattningen att människan kan leva "av bröd ensamt" (Mt 4: 4; jfr Dt 8: 3) - en övertygelse som förnedrar människan och i slutändan bortser från allt som är specifikt mänskligt. —POPE BENEDICT XVI, encykliskt brev, Deus Caritas Est, n. 28 december 2005

Enskilda nationer kan inte fungera ordnat utan styrelseformer. Så också kan en global familj av nationer inte fungera och interagera hälsosamt utan en global kropp (som en reformerad FN) som upprätthåller både den fysiska och andliga värdigheten hos människan och därmed främjar en mer rättvis värld än de groteska ojämlikheter som vi ser nu.

För att inte producera en farlig universell kraft av tyrannisk natur, styrningen av globaliseringen måste präglas av subsidiaritet, formulerad i flera lager och involverar olika nivåer som kan fungera tillsammans. Globalisering kräver verkligen auktoritet, i den mån det utgör problemet med ett globalt gemensamt bästa som måste eftersträvas. Denna myndighet måste emellertid organiseras på ett underordnat och stratifierat sätt om den inte ska kränka friheten .... —PAVE BENEDICT XVI, Caritas i Veritate, n.57

Men byråkratin ensam kan inte uppnå detta.

Smakämnen jordisk stad främjas inte bara av förhållanden mellan rättigheter och skyldigheter, utan i ännu större och mer grundläggande utsträckning genom relationer av gratuitousness, barmhärtighet och gemenskap. Välgörenhet manifesterar alltid Guds kärlek också i mänskliga relationer, det ger teologiskt och räddningsvärde till allt engagemang för rättvisa i världen.

Ett annat viktigt övervägande är det gemensamma bästa. Att älska någon är att önska personens goda och vidta effektiva åtgärder för att säkra det. —PAVE BENEDICT XVI, Caritas i Veritate, n. 6-7

När vi blickar över den mänskliga civilisationens horisont ser vi en värld som saknar dessa principer. Vi ser ett sönderslitet landskap som buktar sig under ekonomisk korruption, materialistiska samhällen, svaga och ryggradslösa politiker, girighet, våld och en snabbt växande klyfta mellan rika och fattiga. Samtidigt finns det en veritabel...

... explosion av globalt ömsesidigt beroende, allmänt känt som globalisering. Paul VI hade delvis förutsett det, men den grymma takt som den har utvecklats kunde inte ha förutsetts. —Bud. n. 33

Överensstämmelsen av dessa trender har fört hela världen till en osäker avgrund.

... utan vägledning av välgörenhet i sanning kan denna globala kraft orsaka oöverträffad skada och skapa nya splittringar inom den mänskliga familjen. —Bud. n. 33

Påvens senaste uppslagsverk, Caritas i Veritate (Välgörenhet i sanningen) som svar på denna globala kris är kanske mer än någonting annat en sista uppmaning till ånger till nationerna—en inbjudan till Kristi hjärta för att skapa en "kärlekscivilisation" — eller att följa dess nuvarande väg in i ett vilddjurs hjärta varigenom...

... mänskligheten löper nya risker för förslavning och manipulation. —Bud n. 26

Vissa säger att påven är naiv när det gäller att främja en global kropp för att stödja fenomenet globalisering, att en sådan kropp oundvikligen kommer att vara ond givet den mänskliga naturen. Var Jesus naiv när han sa: "Belöna kejsaren vad som tillhör kejsaren" ^[4]jfr. Mk 12:17 eller när den helige Paulus sa: "Lyd era ledare och var dem undergivna"? ^[5]jfr. Hebr 13:17 eller "Låt varje person vara underordnad de högre myndigheterna..."? ^[6]jfr. Rom 13: 1 Vår plikt som kyrka är att presentera evangeliets ideal och inte krympa av rädsla för dem som skulle missbruka det. Ack, vi är den naiva som underskattar evangeliets kraft!

Men allt detta sagt, jag tror att huvudfrågan mest har missats. Och det är det Påven Benedictus talar profetiskt till kyrkan och världen på ungefär samma sätt som profeten Jona besökte Nineve för att sända en sista varning om att dess nuvarande väg skulle leda till förstörelse. Men lyssnar någon?

LYTTER VI?

I evangeliet hör vi Kristus ropa:

Jerusalem, Jerusalem, du som dödar profeterna och stenar dem som skickas till dig! Hur ofta har jag längtat efter att samla dina barn, som en höna samlar sin kull under hennes vingar, och du vägrade! Så var det! Ditt hus kommer att lämnas åt dig. (Luk 13:34)

Vårt hus kommer att lämnas åt oss, det vill säga vi kommer att göra det skörda vad vi sår om vi vägrar att samlas under Kristi vingar för att låta honom lugna och förena nationerna, inte till en global överensstämmelse, utan en global familj. Du förstår, Antikrist är inget mindre än kulmen, den inkarnation av vårt kollektiva förkastande av Gud till den singulära personen "den laglösa", och därmed skörda hans fruktansvärda regeringstid som är den fullständiga frukten av en "dödskultur". Detta antyds i Vatikanen II:s lära:

Vi måste alla genomgå en förändring av hjärtat. Vi måste se ut över hela världen och se de uppgifter som vi alla kan göra tillsammans för att främja människofamiljens välbefinnande. Vi får inte vilseleds av en falsk känsla av hopp. Om inte motsättningar och hat överges, såvida inte bindande och ärliga avtal ingås, som skyddar universell fred i framtiden, kan mänskligheten, som redan befinner sig i allvarlig fara, mycket väl möta trots dess fantastiska framsteg i kunskap den katastrofdagen när den inte känner till någon annan fred än den fruktansvärda döden.  —Gaudium et spes, nn. 82-83; Timmens liturgi, volym IV, sid. 475-476. 

Om man läser Benedikt XVI:s encyklika till slutet (något som få kommentatorer verkar ha brytt sig om), så hör vi att den Helige Fadern – efter att en omfattande kristen vision om mänsklig utveckling lagts fram – sätter hopp helt och hållet, inte till ett ”reformerat FN ", men i Guds händer genom kyrkans förbön:

Utveckling behöver kristna med armarna upplyfta mot Gud i bön rördes kristna av kunskapen att sanningsfylld kärlek, caritas i veritate, från vilken autentisk utveckling fortsätter, produceras inte av oss utan ges till oss. Av denna anledning måste vi, förutom att känna igen vad som händer, även under de svåraste och mest komplexa tiderna framför allt vända oss till Guds kärlek. Utveckling kräver uppmärksamhet åt det andliga livet, en seriös övervägande av upplevelserna av tillit till Gud, andlig gemenskap i Kristus, förlitan på Guds försyn och barmhärtighet, kärlek och förlåtelse, självförnekelse, acceptans av andra, rättvisa och fred. Allt detta är viktigt för att ”stenhjärtan” ska förvandlas till ”köttets hjärtan” (Hes 36:26), vilket gör livet på jorden ”gudomligt” och därmed människovärdigt. —Bud. n. 79

Inget naivt där. Medan de sekulära medierna är i raseri (igen) över den missförstådda innebörden av denna encyklika och andra relaterade uttalanden, är det få som har förstått dess andliga betydelse. Det är Guds vädjan till den mänskliga familjen att bli en familj, för han har hört "de fattiges rop” som hittills faller på ”hjärtan av sten”. ^[7]jfr Hör han de fattiges rop? Hur länge kan Gud se deras tårar rinna över från sin barmhärtiga rättvisas kopp? ^[8]jfr Syndens fullhet

PÅ RÅDET ... ORDEN I EN PAPPAL PROFET

Det verkliga problemet just nu i vår historia är att Gud är det försvinner från den mänskliga horisonten, och med avbländningen av det ljus som kommer från Gud, förlorar mänskligheten sitt lager, med allt tydligare destruktiva effekter. —POPE BENEDICT XVI, Brev ... till alla världens biskopar, 10 mars 2009; Katolska Online

Endast om det finns en sådan enighet om det väsentliga kan konstitutioner och lag fungera. Detta grundläggande samförstånd härrörande från det kristna arvet är i fara ... I verkligheten gör detta förnuftet blindt för vad som är viktigt. Att motstå denna förmörkelse av förnuftet och bevara dess förmåga att se det väsentliga, att se Gud och människan, att se vad som är bra och vad som är sant, är det gemensamma intresset som måste förena alla människor med god vilja. Själva världens framtid står på spel. —POPE BENEDICT XVI, Adress till Roman Curia, 20 december 2010

Om den tekniska utvecklingen inte matchas av motsvarande framsteg i människans etiska bildning, i människans inre tillväxt (jfr Ef 3:16; 2 Kor 4:16), då är det inte alls framsteg, utan ett hot för människan och för världen. —POPE BENEDICT XVI, encykliskt brev, Spe Salvin. 22

Vetenskap kan bidra mycket till att göra världen och mänskligheten mer mänsklig. Ändå kan det också förstöra mänskligheten och världen om den inte styrs av krafter som ligger utanför den. —POPE BENEDICT XVI, encykliskt brev, Spe Salvin. 25

... mammons tyranni [...] förvränger mänskligheten. Inget nöje räcker någonsin, och överflödet av att bedra berusning blir ett våld som sliter hela regioner isär - och allt detta i namnet på ett dödligt missförstånd om frihet som faktiskt undergräver människans frihet och i slutändan förstör den. —POPE BENEDICT XVI, Adress till Roman Curia, 20 december 2010

Den som vill eliminera kärleken förbereder sig på att eliminera människan som sådan. —POPE BENEDICT XVI, encykliskt brev, Deus Caritas Est (Gud är kärlek), n. 28b

Vi kan inte dölja det faktum att många hotfulla moln samlas i horisonten. Vi får dock inte tappa motet, utan vi måste hålla hoppets flamma vid liv i våra hjärtan ... —POPE BENEDICT XVI, katolska nyhetsbyrån,
Januari 15th, 2009

Var beredd att sätta ditt liv på spel för att upplysa världen med Kristi sanning; att svara med kärlek på hat och bortsett från livet; att förkunna den uppståndne Kristus hopp i alla hörn av jorden. —POPE BENEDICT XVI, Meddelande till världens unga människor, Världsdag för ungdomar, 2008

Kyrkan kommer att minskas i sina dimensioner, det kommer att behövas igen. Från detta test skulle emellertid en kyrka dyka upp som kommer att ha stärkts genom den förenkling som den upplevde, genom sin förnyade förmåga att se inom sig själv ... kyrkan kommer att reduceras numeriskt. —Kardinal Ratzinger (POPE BENEDICT XVI), Gud och världen, 2001; intervju med Peter Seewald

Stöd Marks heltidstjänst:

Att resa med Mark in Smakämnen Nu Word,
klicka på bannern nedan för att prenumerera.
Din e-post kommer inte att delas med någon.

Nu på Telegram. Klick:

Följ Mark och de dagliga ”tidernas tecken” på MeWe:

Följ Marks skrifter här:

Lyssna på följande: